tisdag och tjugofyra grader ute

Idag var min andra arbetsdag här i Paris. Hade bara hand om minstingen vilket var fruktansvärt mycket lugnare än att ha tre yrväder springande runt i rummet. Är helt ledig i morgon vilket har fått mig att inse nu hur MÅNGA valmöjligheter jag har, men i stället för att skriva om allt Paris kan erbjuda mig tänkte jag delge er en lista på några irriterande skillnader jag hittills hittat med detta land:

- Toaletten och handfatet är nödvändigtvis inte i samma rum.....nej fransmännen tänker att själva toastolen ska få sitt eget skrymsle som en trång garderob ungefär och att man, när behoven är gjorda, helt enkelt ska gå till badrummet bredvid för handtvätt. Makes no sense och är ej fräscht.

- Allt vitt jävla bröd. Baguette är gott men inte hela tiden och hur svårt är det att röra ner lite linfrön, solroskärnor eller rågsikt i degen?? Har som plan att starta upp en surdeg så snart som möjligt.

- Nutella. Ska bres på ovanstående vita macka alldeles för ofta för att jag ska förstå hur någon kan gå omkring i storlek small.

- Vinet borde kanske inte komma som en överraskning, men under mina veckor här kan jag räkna de vinfria dagarna på en hand. Inser dessutom att svenskarnas extrema nolltolerans där man knappt kör bil dagen efter är helt galen i fransmännens ögon som säger "åh bara ett glas, jag kör bil" eller låter en treåring smaka lite cider.

- Barn är lediga från skolan på onsdag och går i stället superlånga dagar (tom treåringen slutar halv fem). Bara helt idiotiskt eftersom vanliga jobb såklart inte följer det schemat och föräldrarna antingen måste 1. ha en hemma-mamma åh så bra för jämställdheten 2. ha nanny 3. ha au pair 4. finns typ inga fler lösningar. Bra Frankrike att ni inte envist håller fast vid dumma, irrationella traditioner.

Måste dock avsluta med att säga; återkommer snart med min lista (som dessutom är längre) över alla saker som får mig att inte sakna Umeyo och Svea rike det minsta lilla.

nu kommer bilder från bretagne

Detta var huset där jag bodde. En stenmurad, fransk idyll med klarblå fönsterluckor.

Här ser man bitar av byn under en av mina promenader längs med klipporna och havet. Fanns bänkar lite överallt där det oftast satt skäggiga gubbar med pipa och en tidning.

 St Guénolés gatukonst var penselmålade hamn-motiv. Kändes inte spec thug life.

 Gick till hamnen där ingen som är rädd för fåglar ska hänga.

 Detta var min livsnjutarmur. Åt en crêpe köpt av mycket snygg fransos.

Har sen jag kom tillbaka haft det så himla roligt. Träffade Ella på fredag och sov över i hennes feta lägenhet norr om Montmartre, drog på second-hand-rundor och åt camembert i jardin du luxembourg samtidigt som vi iakttog parkpolisernas ihärdiga visselpipor varje gång någon besteg gräset.

Idag blev det en brunch hemma hos Maja, Leopold och Unni i deras nya lägenhet i 17e. Åt så jävla mycket och länge med gött sällskap innan vi drog till en marknad några kvarter bort. Där var det en hejvild blandning mellan mögliga madrasser och skabbiga stringtrosor till affärer med äkta chanel-klänningar och antika benproteser för 1056€. 

Är nu tillbaka i hemmets trygga vrå och ska i morgon börja de första riktiga schemalagda veckorna. Håller tummarna på bra flyt och förhoppningsvis mer saker att hitta på med de nya fd umeborna jag träffat. Känner mig på gränsen till en igel men vändesperation har sina uppoffringar på vett och etikett.

en dag kvar vid havet

I morgon åker jag tillbaka till Paris.

Förutom det så minskar min hemlängtan för varje dag och franskan har tar allt större plats i huvudet. Tror språkbarriären sakta men säkert börjar brytas ner och igår hade jag tom ett samtal med en madame som förstod mina meningar och jag kunde svara på hennes frågor utan att ta till mina räddnings-oui oui. 

Nästa steg blir att skaffa vänner under sextio. 

en mycket oväntad dag

Denna dag började med att jag i panik hoppade upp ur sängen och bara sprang in i köket för klockan som jag tänkt skulle vara kring nio visade kvart över tio och jag tänkte shit shit shit nu kommer mormorn officiellt utse mig till sämsta au pairen någonsin. Men icket! Uppenbarligen måste hon pratat med sin dotter i Paris som påmint henne om att jag ej är en slavarbetare utan en person som vill ha SEMESTER så jag sa tack och bock till ännu en ledig dag. 

Strosade ner till bokkafét, satte mig och skype:ade lite med Filippa då en kvinna som kommit in tidigare och stått vid disken och pratat med mannen som äger detta ställe kom fram till mitt bord. Efter lite excuse moi, pardon och bonjour räcker hon mig denna bild:

OCH DET ÄR JU JAG!!??? 

Hon fortsätter prata (på franska såklart) och säger att hon är tecknare och visar lite vykort som finns försäljning. Det visar sig att under mitt samtal med Filippa hörde hon på melodin och några ord som tack och hej att jag var svensk och berättar då att en av hennes arbetsgivare bla är DN. Hon frågar var jag bor i Sverige osv osv och innan hon går kindpussas vi och säger EIDOO (=hejdå à la franskt uttal). Kvar står jag och känner VAD I HELA FRIDEN???? Och nu har hon lämnat en liten lapp med svenska fraser så ägaren säger ej ej varje gång jag kommer in med ett så otroligt gulligt uttal att jag inte kan låta bli att le.

Min eftermiddag avrundade jag sedan, då mitt lilla ställe stängde för lunch, med en crêpe au chocolat på en stenmur framför en ljusblå, skummande atlant och kände att hur jag än vrider och vänder på detta så är det ett mycket filmiskt och ganska så väldigt nypa-sig-i-armen-stund. 

HEJ VÄRLDEN

Ok denna sekund är jag helt överväldigande lycklig och anledningen till det stavas internet. Denna vecka har varit fruktansvärd blandat med stört fantastisk i en hemskt rörig blandning. Har hemlängtan och huvudvärk och behöver vissa gånger stänga in mig på en toalett för att tårarna bara vägrar sluta rinna. 

Kombinationen av att ha tre barn springande runt mig hundra timmar om dygnet som dessutom börjar testa mina gränser och rent ut sagt kan vara överjävligt jobbiga (kan dock viska satans jävla ungjävlar utan att någon tycker jag är en grym barnhatare), BARA höra franska och ha noll privatliv har gjort mina tårkanaler enormt känsliga.

Så idag säger jag HEJ till cyberspace och dricker min orangina på världens mest lilla idylliska bokhandel-kafé-bibliotek jag sprang på under en extra lång promenad runt Saint Guénolé (länkar en bild på hur det ser ut eftersom kamerasladden är kvar i Paris) där böcker täcker alla väggar och stolarna har nedslitna lädersitsar.

Åerkommer med mer dagliga uppdateringar för sammanfatta saker kräver mycket text och det orkar ingen läsa igenom.