Denna dag började med att jag i panik hoppade upp ur sängen och bara sprang in i köket för klockan som jag tänkt skulle vara kring nio visade kvart över tio och jag tänkte shit shit shit nu kommer mormorn officiellt utse mig till sämsta au pairen någonsin. Men icket! Uppenbarligen måste hon pratat med sin dotter i Paris som påmint henne om att jag ej är en slavarbetare utan en person som vill ha SEMESTER så jag sa tack och bock till ännu en ledig dag.
Strosade ner till bokkafét, satte mig och skype:ade lite med Filippa då en kvinna som kommit in tidigare och stått vid disken och pratat med mannen som äger detta ställe kom fram till mitt bord. Efter lite excuse moi, pardon och bonjour räcker hon mig denna bild:
OCH DET ÄR JU JAG!!???
Hon fortsätter prata (på franska såklart) och säger att hon är tecknare och visar lite vykort som finns försäljning. Det visar sig att under mitt samtal med Filippa hörde hon på melodin och några ord som tack och hej att jag var svensk och berättar då att en av hennes arbetsgivare bla är DN. Hon frågar var jag bor i Sverige osv osv och innan hon går kindpussas vi och säger EIDOO (=hejdå à la franskt uttal). Kvar står jag och känner VAD I HELA FRIDEN???? Och nu har hon lämnat en liten lapp med svenska fraser så ägaren säger ej ej varje gång jag kommer in med ett så otroligt gulligt uttal att jag inte kan låta bli att le.
Min eftermiddag avrundade jag sedan, då mitt lilla ställe stängde för lunch, med en crêpe au chocolat på en stenmur framför en ljusblå, skummande atlant och kände att hur jag än vrider och vänder på detta så är det ett mycket filmiskt och ganska så väldigt nypa-sig-i-armen-stund.
