Vi riggade vår kikare mot rätt håll till att börja med, men insåg att astronomen i DN måste ha misstagit sig då han sa att en fågelkikare skulle fungera. Det enda vi såg var prickar lika stora som pärlsocker. Besviket ändrade vi oss och kikade på större prickar, som exempelvis månen.
Såhär såg den ut genom kameralinsen
och såhär ~EPISK~ blev den i kikaren. Det var nästan så man blev bländad av ljuset och månens kratertäckta yta framträdde så tydligt att den verkade vara bara några mil bort.
Sedan fikade vi min pecanpaj och drack kaffe, för när man letar supernovor och bländas av månen är det bra med energi.
När våra rumpor blivit tillräckligt frusna började vi röra oss hemåt, Lell hälsar; Live long and prosper. (
Klicka här om ni inte förstår.)