au révoir

Är trött som ett as efter alldeles för få timmars sömn igår då jag jobbade elva timmar och sen drack billiga happy hour-drinkar vid République med Linnéa och Josefin. Linnéa som i hjärta och själ är en ölperson kände sig extra festlig och beställde en Piña Colada som hon sedan satt och bittert hatade, vilket dock lystes upp av att servitören dedikerade sin kväll åt att fylla på vår chipsskål och att glasen faktiskt hade tjusiga sockerkanter i rosa.

Denna kväll har ägnats åt packning och hittills är det bara två saker som oroar mig:

1. Det är strejker (SOM VANLIGT) på rer b som ska ta mig ut till Challe. Vägrar bli stående med en transferbuss mitt ute i förorten. Så jävla typiskt fransk poltik.

2. Att min champagne på något magiskt vis ska explodera i min väska under flygningen. Har lindat två halsdukar plus en miljon plastpåsar runt. Säkerheten går alltid först.

Men trots tunga ögon och en tänkbar explosion känner jag mig såhär inombords.

13 timmar kvar.

l'automne à paris

Nu är det bara tre dagar kvar tills jag sätter mig på planet hemåt och det känns helt ofattbart bra. Bästa bästa Sverige som jag aldrig uppskattat så mycket som jag gör hundratals mil bort från dess gränser. Vi firar det med några (svingamla inser jag nu) bilder från när Lell bodde hos mig i ett par dagar och vi drack vin, gick på knäpp fest mitt emot Grand Palais och åt vansinnigt långa frukostar. Henne kommer jag också få återse precis som resten av mina fenomenala vänner. Saknar dem till döds.

Annars dricker jag kolossala mängder verveine-te och tittar på i det närmaste varenda program tillgängligt på svtplay (och förbannar upphovsrätt och dylik skit som gör vissa program otillåtna att streama från utlandet). Totalvägrar att vara sjuk då jag snart ska carpe varenda jävla sekund. 

nu kommer jag hem om 12 dagar

Har fikat med Malin.

Spatserat omkring.

Och inte helt oväntat ätit falafel till lunch med Malin, Linnéa och Josefin.

parisparisparis

Och mitt i allt det här fina bor jag. Räknar dock ner dagarna tills jag äntligen ska få återse Sverige och alla bra människor jag saknar ihjäl mig efter. Nu är det bara 17 dagar kvar vilket är nästan obegripligt lite och under dessa knappa tre veckor kommer jag dessutom hinna fylla år, ta vara på sista dagarna innan Malin flyttar hem och sedan dansa fötterna ömma till Swedish House Mafia med Josefin. Tror inte det kan bli mycket bättre än så!!

med familjen på besök

När jag äntligen blivit ledig efter tre jobbiga 12-timmarsdagar promenerade jag med mamma och Johan vid Eiffeltornet.

Jag var snäll och lånade ut min keps.

Sedan började det från ingenstans åska och dundra innan himlen sekunder efter öppnade sig och haglet vräkte ner. Vi tog skydd under ett träd och mammas paraply.

Trötta i fötterna satte vi på eftermiddagen oss ner på ett kafé och skrev vykort.

Och anledningen till att blev tystare än graven här var pga en resa till Tyskland tillsammans med Lell och att den här veckan bestått av att jobba och känna mig allmänt apatisk och less. Det är alldeles för många och ofta återkommande jag-hatar-mitt-jobb-faser just nu vilket får mitt huvud att explodera av frågor om vad tusan jag ska göra med mitt liv. Typ som i princip alla mina vänner här också funderar på. Och ganska så många av mina vänner där hemma. Kanske är det lite eftergymnasial ångest eller nåt.

söndagsfrukost

Denna morgon vaknade jag upp till strålande sol hemma hos Malin.

Jag bestämde mig för att tyst tassa ut och gå de cirka fem minuterna det tar till boulangeriet för att börja morgonen på bästa möjliga vis.

Kom hem med två ljumma pain au chocolat. Malin kokade kaffe och tog fram yogurt.

I vardagsrummet sken solen in.

Tog hänsyn till morgonskabb så här är halva Malin i sin fina pyjamas.

Promenerade sedan mot metron och kom hem för en liten stund sen. Ska snart röra mig in mot stan och sedan flygplatsen. Vilken perfekt himla dag.